Jag tror på Gud och att Jesus är Guds son, Messias. För mig borde detta vara det viktigaste i mitt liv. För tillfället känns det inte som det, men jag "arbetar" på att ändra det.
Jag är baptist och medlem i Östermalmskyrkans församling, en kombinerad baptist-/pingstkyrka. Så kanske är jag hälften pingstvän och hälften bappe? Jag bryr mig i alla fall inte så mycket om dessa etiketter som uppkommit genom kyrkans tudelning. Det viktiga är att vi alla följer samma Gud, inte huruvida vi praktiskt handhaver kollekten eller tillber Gud på.
Jag brukade gå i ungdomsgrupp, men kombinationen av att den i praktiken är nerlagd och att jag har flyttat ifrån min hemstad gör att det sällan blir av. De veckor jag inte glömmer är jag dock med i en hemgrupp här i Lund.
Att vara kristen är att ha kul. Gud skapade allt det roliga i världen, alltså är det vi kristna som har störst möjlighet att hitta på roligheter. Alla kristna verkar dock inte ha lika kul... :-(
Jag tycker det finns stor dubbelmoral inom kristligheten. Det brukar jag bli sur på och skämta om/angripa. Förhoppningsvis trampar jag ingen på tårna, men jag tycker det är synd att vi kristna har glidit så långt bort ifrån Bibeln. Något jag ibland tycker illa om är religiösa "floskler", vid andra tillfällen har jag inga problem med dem. Antar att det har att göra med om hur min mentala nivå hamnat. Om jag saknar Gud blir jag nog allmänt vresig och om jag öppnar mitt hjärta så bryr jag mig nog inte så mycket om andras tal.
Man kan inte läsa Biblen selektivt. Men man kan inte heller läsa den ordagrant. Det är ett problem. Jag tror man måste läsa den i sitt historiska sammanhang. Problemet med det blir lätt att man läser selektivt och tolkar olika stycken så att de ska passa ens världsbild.